STÅNGLAS, v. dep., anträffat bl. i pr. pl. o. ss. vbalsbst. -ing.
Etymologi
[sv. dial. stånglas, stångla; avledn. av STÅNGA]
(†) stångas. Een hoop Oxar som stånglas medh Hornen. Sylvius Mornay 494 (1674). Eric Monthelius .. död 1729 genom en olyckelig händelse af en Tjurs stångling. Hülphers Dal. 587 (1762).
