STÖDJE stø3dje2, sbst.2, l. STÖJE stöj3e2, n.; best. -et.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ljustring med eld l. stöjlampa, ljustrande med eld osv. Fisken fångas i gryningen om morgonen: men hälst om aftnarna med stödje eller ljustereld. VetAH 1753, s. 263; möjl. ssg. Men stöjet går inte bra, trots att det är stilla nog, inte en vindvattring kan ses. TurÅ 1958, s. 106.
SAOB
