STANDOLJA stan3d~ol2ja, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[jfr eng. standoil, efter t. standöl, av stand (se STÅND) o. öl (se OLJA, sbst.)]
(i fackspr.) gm inkokning av torkande olja (l. blandning av torkande oljor) erhållen tjockflytande produkt (ett slags fernissa). SFS 1915, s. 845. Vid hårdare inkokning av linolja uppstår en mycket tjockflytande produkt, s. k. standolja, som särskilt nyttjas för tillverkning av boktryckarfärger. 3NF 12: 1280 (1930). Standolja är mera väderbeständig än obehandlad olja och kan därför med fördel ingå i utomhusfärger. SvByggkatal. 1955, s. 570.
Ssg (i fackspr.): STANDOLJE-KOKARE. person (kokare) som arbetar med inkokning av standolja. NordYrkesklassif. 164 (1978).
