publicerad: 1989
STATSBORGARE sta3ts~bor2jare l. stat3s~, m.//ig.; best. -en, äv. -n; pl. = (LBÄ 11—13: 81 (1798) osv.).
Etymologi
[jfr dan. o. nor. statsborger, t. staatsbürger; av STAT, sbst.3 (i bet. V 1), o. BORGARE, sbst.1 — Jfr STATSBORGARSKAP, STATSBORGERLIG]
(numera bl. mera tillf., i sht i skildring av ä. förh.) person med (folkrättsligt giltigt) medborgarskap i en viss stat (där vederbörande lever o. har sin näring), statsmedborgare, medborgare (se d. o. 4); stundom äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) pregnant- (are), om person av ovan angivet slag med fullt medborgarskap (innebärande rätt l. skyldighet att delta i statens politiska liv); jfr BORGARE, sbst.1 3, STATSBORGARSKAP. Vilkoren för en rättmätig statsförfattning .. bestå (bl. a.) i .. allas jämnlikhet såsom statsborgare. Höijer 4: 189 (1796). Statsborgare .. (dvs.) Hvarje samhällsmedlem, som har rättighet att deltaga i de allmänna angelägenheterna. Dalin (1854). Hos .. (den klassiska forntidens folk) var man alltför mycket statsborgare för att rätt hafva tid att sysselsätta sig med familjen. Wisén Tal 13 (1881). De ”utlänningar”, som inskrivas i (jägar-)bataljonen bliva icke tyska statsborgare, och Tyskland ikläder sig intet ansvar för deras invaliditet eller död. Estlander 11Årt. 4: 190 (1927). Den enskilde har (enligt H. Hjärne) att under ansvar fullgöra sina skyldigheter som statsborgare — röstning är snarare en plikt än en förmån. Björck HeidenstSek. 67 (1946). SAOL (1973). — särsk. i vissa numera obrukliga uttr.
a) [jfr t. aktivbürger, fr. citoyen actif] aktiv statsborgare, statsborgare med politiska rättigheter i staten; jfr AKTIV 1 i o. STATSBORGERLIGHET. Bönderne, Odalmännen, de i Samhällets offenteliga angelägenheter röstägande männen .. eller för att begagna ett modernt uttryck, de activa Statsborgarene .. sågo med högsta missnöje Olof .. Skötkonungs .. egenvilliga förfarande. Nordström Samh. 1: 52 (1839). (Bonden) var (i äldsta tider) den egentligen aktive statsborgaren. (Agardh o.) Ljungberg III. 2: 132 (1857).
b) omedelbar statsborgare, statsborgare i kraft av att uppfylla vissa personliga, icke till släktskap relaterade, kriterier; jfr OMEDELBAR 1. Tacitus .. berättar, att den germaniske ynglingen, i och med detsamma han förklarades ”varaktig” (krigsduglig), ej längre räknades blott såsom en släktmedlem utan blef omedelbar statsborgare. Boëthius HistLäsn. 2: 7 (1898).
Ssg (numera föga br.): STATSBORGAR-, äv. STATSBORGARE-RÄTT. sammanfattande, om de rättigheter (o. förpliktelser) som tillkommer (resp. åligger) en statsborgare i en viss stat, medborgarrätt; äv. närmande sig l. övergående i bet.: (stats)medborgarskap. I det ena landet, der styrelsen icke hushållar med anstalter att försäkra framtida slägtens sjelfständighet, välstånd och förädling, betalar .. (statsborgaren) dyrare än i ett annat sin statsborgarerätt. Järta 2: 219 (1823). Absolutismen kände lika litet, som medeltiden, en allmän statsborgarrätt. Frey 1848, s. 277. Hvad .. angår de politiskt rättsliga (adliga) privilegierna, så innebära dessa .. (bl. a.) vissa friheter och skyldigheter i afseende å statsborgarrätten. 2NF 1: 155 (1903).
Spoiler title
Spoiler content