publicerad: 1989
STATLIG sta3tlig2, adj.2, stundom äv. STATSLIG sta3tslig2, adj.; n. o. adv. -T.
Ordformer
(stat- 1868 osv. stats- 1871—1971)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. statslig, statlig, t. staatlich; avledn. av STAT, sbst.3 (i bet. III 3, V 1). — Jfr STATLIG, adj.1]
1) (numera bl. i vissa kretsar, tillf.) motsv. STAT, sbst.3 III 3: som har avseende på l. gäller (riks)budget, budget-. Widegren Frekv. 1: 218 (1935).
2) motsv. STAT, sbst.3 V 1: som rör l. står i samband med l. hänför sig till l. kännetecknar en stat l. staten l. en stats l. statens organisation l. verksamhet l. ordning o. dyl. l. som försiggår l. råder i l. gäller för en stat l. staten l. som är en stats l. statens l. som ägs l. drivs l. ombesörjs l. lämnas l. ges o. d. av en stat l. staten l. som representerar l. grundar sig på l. bygger på staten l. statsprincipen o. d., stats- (särsk. motsatt dels: kommunal-, dels: landstings-); stundom äv. närmande sig bet.: världslig (motsatt: kyrklig). jfr HALV-, INOM-, MELLAN-, ÖVER-STATLIG. Statlig och kommunal skatt samt landstingsskatt. Bolin Statsl. 1: 113 (1868; om ordning). Finlands ställning och särskilda statliga organisation (år 1811) .. tycktes fordra upprättandet af egna trupper. Schybergson FinlH 2: 401 (1889). Bondeklassens uppehållande (i Tyskl.) blef .. (på 1500- o. 1600-talen) ett statligt intresse, som hade till följd förbud emot .. indragning af skattskyldig bondejord till sambruk med den skattefria herrgården. LAHT 1900, s. 19. Rådhus och andra statsliga samlings- och ämbetslokaler. Hahr ArkitH 49 (1902). Frankrike blev (på 1600-talet) det centralisationens förlovade land .. där statlig och kyrklig auktoritet vördades. Sylwan (o. Bing) 1: 294 (1910). Bland karaktärsdrag, som tilläggas de keltiska folken .. må framhållas: stortalighet, fåfänga och oförmåga af statslig sammanslutning. Vising Span. 65 (1911). Veterinärstyrelsen har i en skrivelse till jordbruksdepartementet lagt fram förslag till kungörelse om statlig kontroll av charkuterifabriker. DN(A) 19/1 1964, s. 17. Statliga organ går (dvs. vänder sig) till statliga lagar, läser lagarnas text och studerar förhistorien till lagstiftningen. SDS 30/8 1977, s. 6. särsk. i uttr. statlig begravning, begravning på stat(en)s bekostnad (o. med officiell hedersbevisning), statsbegravning. Nelson skulle få statlig begravning. Renner Forester Atropos 29 (1954).
Avledn. (till 2): STATLIGHET, r. l. f. (mera tillf.) om egenskapen l. förhållandet att vara statlig; stundom äv. om (det för ett folk l. en nation kännetecknande) förhållandet att konstituera en (egen l. självständig) stat l. om livsformen att leva i en sådan; i sht förr äv. konkretare, närmande sig l. övergående i bet.: (egen l. självständig) statsmakt. (Den ryske generalguvernören greve Heiden) visade (till en början) alls icke vår statlighet och dens främsta representant, lantdagen, några fula miner. FinT 1923, 2: 178. Trots sin ofrihet hade (den finländska) nationen hittills levat ett liv i halv statlighet under en inre självstyrelses högtidligt stadfästa former. Mörne Liv 259 (1925). Man får hoppas, att Aftontidningens läsare .. (som av Strindberg uppmanats att studera hebreiska) inte krånglade med universitetens förmodligen genom sin statlighet fördärvade grammatikors språkhumbug. Laurin Minn. 4: 113 (1932).
Spoiler title
Spoiler content