STIMMENMÖRK, adj.; anträffat bl. i n. sg. -t.
Etymologi
[jfr sv. dial. stim(m)an(d)e, stimmene, äv. stämmande, ss. förstärkande bestämning till mörk; möjl. utvidgning med -ANDE av det adj. som föreligger i sv. dial. (Finl.) stimma(ste) mörk l. mörker l. mörkne, kolmörk resp. kolmörker, ä. d. stemme mørck, kolmörk, möjl. ombildning av det adj. som föreligger i fvn. dimmr, mörk, nor. dial. dimm, dunkel, oklar (jfr nor. dial. dim (kortstavigt), n., kolmörker, mörkaste delen av natten), samhörigt med DIMMA, sbst. o. v.]
SAOB
