STIMULATOR stim1ɯla3tor2 l. sti1m-, l. -ul-, äv. 1040, om person m.//ig., om sak r.; best. -n; pl. -er -atω4rer l. 01—.
Etymologi
[jfr t. o. eng. stimulator; av lat. stimulator, eggare, uppviglare, till stimulare, stimulera (se STIMULERA)]
2) (i fackspr.) apparat med uppgift att stimulera; särsk. (med.) om apparat med uppgift att stimulera hjärtats funktion, hjärtstimulator. Stimulatorerna löser alla tömningsproblem, såväl vid trä-, plåt- som betongfickor. SvD(A) 8/12 1963, s. 1. Det visade sig i många fall att patienterna snabbt lärde sig att använda stimulatorn och att många tom kunde gå bättre utan den än tidigare. ÖgCorr. 12/6 1970, s. 5. SvD 12/9 1970, s. 12 (om hjärtstimulator).
