STOCKHOLMARE stok3~hol3mare, om person m.//(ig.), om sak r. l. m.; best. -en; pl. =; pl. best. -arna (Weste FörslSAOB(c. 1817) osv.) ((†) -arena Topelius Dagb. 1: 244(1834)).
person (man) bosatt l. född i l. härstammande från Sthm, stockholmsbo (jfr STOCKEKARE,STOCKHOLMIENSER,STOCKHOLMIT); i sht förr äv. om ngt sakligt som kommer från l. finns i l. är typiskt för Sthm. Det skeppet, den vagnen är en stockholmare. Weste FörslSAOB(c. 1817). En stockholmare .. säger (aldrig) ”gelet” för gärdet. Strindberg NRik. 14(1882). Jönköpings högre lärdomsskola gästades ett par terminer af en stockholmare, Åbrandsson. Rydberg Varia 261(1891, 1894). De infödda stockholmarnas antal är försvinnande litet. SvD(A) 1962, nr 144, s. 5.Jersild BabH 292(1978).
Avledn.: STOCKHOLMARINNA01032, äv. 3~2010, f. (numera bl. tillf.) kvinnlig stockholmare, stockholmska. SöndN 1862, nr 22, s. 2.
