[jfr ä. d. stokne, om (kropps)vätska: stocka sig; till STOCKA, v.2, sannol. efter mönster av inkoativa verb som TJOCKNA,STORKNA]
stocka sig (se STOCKA, v.2 III); särsk. (numera bl. tillf.) om röst l. andedräkt: stocka sig (se STOCKA, v.2 III 2 c). Slockna stockna tiockna. Arvidi 67(1651; i rimlista). Det ryckte kring munnen, rösten stocknade, och tårarne kommo i den starke mannens ögon. Ödman UngdM 2: 233(1881). Bjerne Eld. 24(1930; om andedräkt).
