SUGGESTIBEL sug1esti4bel, adj. -ble, -bla, -blare. adv. -T.
Etymologi
[jfr nor. suggestibel, t. suggestibel, eng. suggestible, fr. suggestible; till supinstammen av lat. suggerere (se SUGGERERA)]
som lätt (kan) suggereras, lättpåverkad, lätt påverkbar; mottaglig för suggestion. Ekbohrn (1904). Han var i ovanligt liten grad suggestibel, och det behövdes en särdeles genomträngande överläggning för att hans förstånd och känsla skulle fatta ställning. Svenson FrödingDiktn. 221 (1916). Yngre barn är avsevärt mera suggestibla än äldre. PsykPedUppslB 2171 (1946). Det är den suggestible som är mest trotsig. För att skydda sej mot påverkan. Zetterholm Duv. 168 (1958).
Avledn.: SUGGESTIBILITET101004, r. [jfr t. suggestibilität, eng. suggestibility, fr. suggestibilité] (i fackspr.) om egenskapen l. förhållandet att vara suggestibel; (grad av) påverkbarhet l. mottaglighet för suggestion. Så framt suggestibiliteten hos .. (den stammande) är någorlunda tillräcklig, kan han också göra det (dvs. tala flytande) efter hypnosen. SvTidskr. 1895, s. 170. Om hos en person, lidande av medfödd nervositet, påverkbarheten (suggestibiliteten) är mycket uttalad och utgör sjukdomens huvudsakliga drag, tala vi om hysteri. Svenson Sinnessj. 107 (1907). Liébault och Bernheim hade funnit att hysteri och hypnos måste vara en fråga om suggestibilitet. Egidius ModPsyk. 28 (1977).
