[jfr d. svanger, mlt. swanger, fht. swangar (mht. swanger, t. schwanger), nl. zwanger, feng. swangor, tung, ovig; möjl. till den rot som äv. föreligger i lit. sunkùs, tung, suñkti, bli tung, ä. lit. sunkinga, havande, gravid. — Jfr BESVÄNGRA]
(†) om kvinna: gravid, havande; tung; äv. bildl. Är .. alle suenske rådeligett, att de .. icke tenke, tett är altt gull, såm klimmer, fördy dermedh (dvs. med planer på att bli kung över Sv.) konung Hans (av Danmark) gick suannger, kunne ännu i tenne dagh findes hans like. Carl IX(c. 1585) i HT 1906, s. 143. Hon kiände sigh mycket suanger och hafuande warra. ÅngermDombRenov. 1636, fol. 30.
