SYNBARLIGEN sy3n~ba2rligen, äv. synba3rligen2, adv.
på ett sätt som syns l. märks, särsk. dels: synbart l. märkbart, dels (i sht förr): i synlig gestalt; äv. i utvidgad anv., särsk.: tydligen l. uppenbarligen, av allt att döma. Antalet af Fabriksidkare och Manufacturister (i Wien har) synbarligen .. tiltagit. PT 1791, nr 10, s. 2. Under de fyratio dagarna, då .. (Jesus) tidt och ofta synbarligen för dem sig uppenbarade. Wallin 1Pred. 2: 66 (c. 1830). Detta påstående är synbarligen falskt. Dalin (1854). Hertigen studsar synbarligen, men bibehåller fattningen. Lindh Dikt. 165 (1875). Fru Haraldson var synbarligen glad öfver besöket. Idun 1888, s. 30. Han satte synbarligen värde på läckerheterna, med vilka han gav sig god tid. Lewenhaupt Sjuttiot. 147 (1937). Han hade åtskilliga ärenden ut till Åkerby och fann sig synbarligen väl där. NAhnlund i 3SAH LXV. 2: 106 (1955). Hon var synbarligen nervös. SvOrdb. (1986).
