(tyk (-yy-) c. 1635 (: Otyyk)–1749. tyker 1741–1807. tök (-öö-) c. 1645–1879. töker 1744)
Etymologi
[fsv. töker, tyker, som kan tagas, användbar, behaglig, sv. dial. tök, behaglig, tyker, tjänlig, färdig (se OTYK); avledn. av TAGA, v.]
(†)
1) (†) tjänlig l. duglig l. lämplig (för visst ändamål); särsk. dels om säd l. jord med tanke på såning (äv. i överförd anv., om tid), dels om djur: avelsduglig, brunstig o. d. At skönia Eggen om the äro töka eller ey. IErici Colerus 2: 168(c. 1645). (Sv.) Tyker .. (eng.) Seedy, prolifick, sementicus. (Sv.) Tyker hingst, (eng.) Able stallion. Serenius(1741). At sådan säd som blifwit .. (vädrad o. torkad), är tök til att så, när sädes-tiden infaller. Boije Landth. 279(1756). Rätta tiden för höst-sädet infaller, då åkerjorden är tyker, hwarken för wåt eller torr, och den gnuggad emellan fingren, märkes lös, redig och myllande. Gadd Landtsk. 3: 266(1777). Såsom .. (grässtubben) säkert nog uptäcker ängens tykrare tid, så kan ock deraf slutas til tiden af åkrens. VetAH 40: 121(1779). Möller(1807).
2) (†) om person: som är vacker l. söt l. snygg (äv. ironiskt); äv. i n. sg., i fråga om yttre omständigheter: behagligt. Lind(1738). Hans .. Jungfru Syster töker. Browallius Holbg 87(1744). Amman 26(1756; ironiskt). ”Nu måtte det inte vara tökt komma på skogen”, sade han. Landsm. 1: 245(1879).
Avledn. (†): TYKERHET, r. l. f. (†) till 1, särsk. i fråga om jord: tjänlighet (för såning). At jordens olika lägen .. tilskynda märkelig skilnad i jordens skiljaktiga tykerhet .. (är) otvifvelaktigt. VetAH 40: 118(1779). Möller(1807).
