TANTIRARA tan1tira3ra2 l. TANTARARA tan1tara3ra2, r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(tantarara 1914—1946. tantirara 1930—1950)
Etymologi
[i bet. 1 möjl. att sammanhålla med eng. tantara, interj. o. sbst., om en följd av fanfarliknande ljud; i bet. 2 sannol. ombildning av RANTIRARAl. RANTERERA]
1) (numera föga br.) om en följd av fanfarliknande ljud: särsk. ss. uttr. för glädje l. belåtenhet o. d. Men — sade en gammal öfverste i min barndom: ”man skall icke sjunga tantarara förr än dagen är slut.” Bellander Bild. 10(1914).
2) om mångordigt l. pladdrigt yttrande, ordsvall, tirad. Vill man få en koncentrerad bild av den fullständiga missuppfattning rörande vad som f. n. är i görningen i Finland .. bör man läsa denna tantirara (dvs. en artikel i tidningen Arbetet). AB(HV) 1930, nr 59, s. 2. Kutte var så förtjust, när han lyckats haspla ur sig denna hiskliga tantarara, att han myste och strålade över hela ansiktet. Bratt Figur. 34 (1946). Rheyneuclaudes Mackenzie Whisk. 110(1950).
SAOB
