[av fr. tâtonner, treva sig fram, avledn. av tâter, av ä. fr. taster (se TASTA)]
(†) känna sig fram l. treva l. famla i mörker l. blindo; tveka; i sht i oeg. l. i bildl. anv.; särsk. refl. i förb. med adv. fram, treva sig fram. Man måste .. tatonnera sig fram, och då detta fordrar en större ansträngning, åtnöjer man sig med ett ungefär. JernkA 1828, 1: 50. Det är ett nöje att .. se en talent med det slags simplicitet i handling, som i rak linea går mot sitt mål, och utan tatonnerande promt finner den sökta effecten. Törneros (SVS) 2: 347(1828). Nu borde jag utföra med klarhet det thema till hvilket jag preluderat, jag borde ej sudda, ej sväfva, ej tatonnera. Bremer Brev 1: 398(1836). Man kan utan .. svårighet och utan tatonnering påskynda eller fördröja ett (ur med konisk pendel). TTekn. 1860, 1: 291.— särsk. i fråga om skjutning med kartesch: skjuta på prov (i avsikt att fastställa rätt elevationsvinkel); äv. i pass. närmande sig dep. Man söker till hvardera af tvenne gifna distanser den motsvarande förmånligaste elevationen på det sätt, att man först genom tatonnering med några skott utröner denna elevation ungefärligen. Isander Artill. 3: 227(1827). Derefter tatoneras på 600 alnar med de gröfre skroten, hvilkas antal i karteschdosan ökas ända tills samma elevation fordras för dem, som för de mindre på nämnde afstånd. KrigVAH 1843, s. 130.EldhandvSkjutsk. 1: 76(1876).
SAOB
