TAYLORISM tej1loris4m l. -ler- l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, r.; best. -en.
Etymologi
[av eng. taylorism; till namnet på den amerikanske ingenjören F. W. Taylor (1856—1915)]
(i sht om förh. under mellankrigstiden) riktning inom organisationsteori baserad på studier av industriellt arbete för ökad effektivitet; äv. om metod som tillämpade den så benämnda företeelsen. Standardisering, mekanisering, taylorism. Cederschiöld Skärseld. 16(1931). En i grunden förändrad arbetsorganisation, så långt bort från taylorismens arbetsdelning som möjligt, ska bli LOs huvudspår de närmaste decennierna. Arbetarskydd 1990, nr 11, s. 9. Produktion baserad på industriell taylorism. GbgP 23 ⁄ 12 1995, s. 2. Detta sätt att styra och mäta arbete kallas för taylorism eller scientific management .. (Det) motarbetades av facket, som tyckte att det tog bort människovärdet i arbetet. DN 6 ⁄ 10 2001, s. D8.
