[av ä. fr. tedieux, motsv. lat. taediosus, till taedium, leda, motvilja, avsmak, till taedere, känna leda osv.; av ovisst ursprung]
(†) tråkig, långdragen, tröttsam, mödosam. Hvilket allt particulariter att uppräkna, allt för långt och tedieust blifva ville. CBonde(1658) i HSH 6: 123. Det är ett ytterst tediöst göromål at beständigt vara en haleine (dvs. vindpust) för materialet til en (tidskrift). Berzelius Brev 13: 55(1825). Ekbohrn(1868).
SAOB
