THESSALIER täsa4lier, förr äv. TESSALER, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -n, pl. =.
Ordformer
(äv. t-. -ler 1662—1927. -lier 1801 osv.)
Etymologi
[jfr t. thessalier; till landskapsnamnet THESSALIEN. — Jfr THESSALISK]
invånare i l. person från det i Grekland belägna landskapet Thessalien. 2Saml. 35: 215 (1662). Deltagare i förbundet voro under historisk tid .. (bl. a.) tessaler, boioter, dorer, joner. 3NF 1: 839 (1923).
