THYMUS ty4mɯs, r.; i best. anv. utan slutartikel.
Etymologi
[jfr t., eng., fr., nylat. thymus; av gr. ϑύμος, timjan, bräss m. m. (se TIMJAN); den senare bet. i gr. sannol. gm brässens likhet (hos slaktdjur) med blom- l. fruktställningar av timjan]
(i sht i fackspr.) hos människan o. ryggradsdjuren, om bakom bröstbenet belägen körtel med betydelse för immunförsvaret, bräss(körtel). Thymus .. så kallas en aflång, tvåflikig, blekröd, svampig körtelmassa, belägen bakom bröstbenets öfre del. KonvLex. 4: 284 (1865). Den inre bröstkörteln (thymus) synes .. vara ett organismens skydd vid vissa smittosamma sjukdomar. Sjövall Sjukd. 150 (1924). Thymus tillbakabildas och omvandlas gradvis till fettvävnad med stigande ålder. Lindskog o. Zetterberg (1981).
Ssgr: THYMUS-ANDTÄPPA. (†) andtäppa (se andtäppa, sbst.2 b) (förorsakad av förstorad thymus). Thymusandtäppa kallas en egen långvarig, periodiskt påkommande andtäppa hos barn, hvilken .. stundom orsakas genom förstoring af thymuskörteln, men dock icke sällan, aldeles oberoende deraf, framkallas genom ett rent nervöst lidande. Collin Ordl. (1847). —
-DÖD. (numera bl. i skildring av ä. förh.) plötslig död som antogs vara förorsakad av förändring o. d. av thymus. UUMatr. 1926, s. 107. ”Tymusdöd” (är) såsom förklaring till vissa plötsliga dödsfall utan föregående sjukdom hos barn oberättigat. Berglund o. Andreen Körtl. 83 (1937). —
-KÖRTEL. anat. thymus. Collin Ordl. (1847). Extrakt av thymuskörtel hos kalv har .. i forskningssyfte använts för omfattande kliniska försök på människor med olika sjukdomar. 1NJA 1971, s. 167.
SAOB
