TIEBREAK, äv. TIE-BREAK taj4-bräjk1 l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, n. (SvD 13 ⁄ 2 1975, s. 20, osv.) l. (i sht i Finl.) r. (UNT 2 ⁄ 11 1971, s. 16, osv.); best. -et, ss. r. -en; pl. =.
Etymologi
[av eng. tie-break; ssg av tie, snöre, band, lika poängtal m. m., av feng. teah, teag, rep, till den rot som äv. föreligger i TÅG, o. break, sbst., brytning, till break, bryta, feng. brecan (se BRÄCKA, v.1)]
regel i tennis (vid ställningen 6–6 i ett set) innebärande speciell poängräkning, särspel; äv. om det game som spelas enligt denna regel. Setet gick till tiebreak. Matchen avgjordes i tiebreak. Janne vann visserligen andra set, delvis med hjälp av den nya regeln tie-break, men ansträngningen med långa bollningsdueller blev för stor. SvD 7 ⁄ 6 1971, s. 13. Efter tie-breaken .. trodde nog alla att nu kommer Stan Smith tillbaka. UNT 2 ⁄ 11 1971, s. 16. Tie-break inträffar vid ställningen 6 lika i alla set utom det avgörande. SvD 13 ⁄ 7 1973, s. 12. Tidigare hade .. (han vunnit) med 7–6, 7–6 efter två stenhårda tiebreak. SDS 23 ⁄ 8 1976, s. 17. Den avgörande tie-breaken blev .. inte speciellt dramatisk. SDS 2 ⁄ 4 1983, s. 16. I tiebreak spelade Stefan som en gud, en tennisgud. DN 5 ⁄ 7 1988, s. 26.
