publicerad: 2004
TILLFÖRNE tilfö3rne2 l. 040, äv. -ör3- adv., i sht förr äv. TILLFÖRENE tilfö3rene2 l. 0400, äv. -ör3.
Ordformer
(förr äv. skrivet ss. två ord. -fforine 1526. -fföredhe 1566. -forende (-nn-) 1537–1581. -forendh 1630. -forenn 1535. -forenna 1526–c. 1540. -forenne 1524–1613. -forn 1541. -forna 1528–1664. -fornatt 1662. -forne (-ä) 1522–1551. -forrende 1578. -furrene 1599. -fårrene 1597. -förande c. 1643. -före c. 1700. -fören 1558. -förena (-nn-) 1526–1771. -förend 1674 (i vers). -förende (-nn-, -dh-) 1522–1760. -förene (-ff-, -nn-, -ee, -ä) 1523 osv. -förn 1619 (i rim)–c. 1680 (i rim). -förna 1528–1749. -förnat (-tt) 1662–1677. -förnde 1674 (i vers). -förne (-nn-, -rr-) 1533 osv. -förr 1760. -förre c. 1640 (i vers). -förrende 1599–1639. -förrene 1589–1681. -förrenna 1594. -förret 1715)
Etymologi
[fsv. til foren(ne), til för(e)ne m. m.; jfr fd., d. tilforn m. m.; av mlt. tōvoren(s), tōvor(e)nt (med försvenskning av förleden till TILL), fram, tidigare, förr, av fsax. teforan, före, av te, tō, till (se TAPTO), o. foran, framför, framme, avledn. av for(a), för (se FÖR, prep., adv.1 o. konj.); former med -förr(-) möjl. med anslutning till FÖRR, adv., prep. o. konj.]
1) (numera i sht i högre l. vitter stil) i fråga om (obestämd) tid l. tidpunkt i det förflutna: tidigare; förr (se d. o. I 1); förr i världen, fordom (se d. o. I 2); särsk. (o. numera i sht) i uttr. aldrig tillförne, aldrig förr; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 2. JönkTb. 107 (1522). Tu haffuer tilforenna grundat iordena, och hi(m)lanar äre tina henders werck. Psalt. 102: 26 (öv. 1536). Jagh haffver .. ett sådant värck förfärdighat som aldrigh tilförena i Swerighe seet ähr. HB 1: 75 (1633). Ungdomen, som tillförene war wahn öfwa sig uti wapn och wärjor .. går nu later och drifwer allenas flättia för öfning. 2Saml. 1: 116 (c. 1669). Af pligtkänsla och i minnet af bättre tider fortfor jag att som tillförene gå honom tillhanda. Reuterdahl Mem. 260 (1859). Nu hade hon behövt honom mer än någonsin tillförne. Sund LanthSon 61 (1997).
2) (numera mindre br.) betecknande att ngt inträffat före en viss tidpunkt: tidigare; vid en tidigare (bestämd) tidpunkt l. ett tidigare (bestämt) tillfälle; dessförinnan, innan dess; särsk. i uttr. näst tillförne, närmast föregående, närmast förut; jfr 1. Theras tiænere oc gotz .. som the tiilförende tiil Gudz tiænist skicket oc utgiffvit haffve. G1R 1: 34 (1522). Then som itt nedherfall skal få han warder tilförenna hoghmodigh, och stoort sinne gåår för fallet. Ordspr. 16: 18 (Bib. 1541). Derföre blef på näst tilförenne håldna lagting dömdt till profuet, att hon skulle profuas på vatnet, effter hon .. icke något wille bekienna. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 449 (i handl. fr. 1618). Ingen Borgare .. må sättia sigh nedher at drifwa någon Köpenskap medh hwad thet hälst är, så frampt han icke tilförende hafwer hoos någon ährlig Man tient i sex åhr. SthmStadsord. 1: 36 (1635). Kryddegålsmästaren .. strööer Fröet på Sängiarne, som äre tilförende medh Harffwen rensadhe. Schroderus Comenius 381 (1639). MinnGPrästh. 1: 134 (1924). — jfr NÄST-TILLFÖRNE. — särsk.
a) med adverbial som anger hur lång tid förut ngt skedde l. inträffade o. d. Haffde och sa(m)me lasse p(er)s(on) naaghot til fo(re)nne stadt ffor sitiend(es) rættin och wplatit for(screffne) henric it huss (osv.). OPetri Tb. 1: 5 (1524). När Öffre Rätten hållas skal, tå skal thet vthi Lägret twå tijmar tilförende omblåsas och förkunnas. Schmedeman Just. 215 (1621). Redan några år tillförene hade i Upsala stiftats ett sällskap under namn af ”Vitterhetens Vänner”. Sturzen-Becker 1: 6 (1845, 1861). Wigforss Minn. 1: 56 (i handl. fr. 1857).
b) i sådana uttr. som året tillförne (förr äv. tillförne än ngt), (närmast) föregående år (innan ngt). OPetri Tb. 1: 116 (1526). Han hade varit hooss Her Peder Baner afftonen tilförende. RP 8: 284 (1640). Natten tillförene än vi till Radom kommo, stod .. (K. X G.) om natten uti en afbränd by. Kurck Lefn. 103 (1705). Sillfångsten var .. obetydlig; och svenska segelfarten lika trög 1799 som året tillförne. Adlerbeth Ant. 2: 198 (c. 1815).
c) (†) (redan) på förhand; (redan) i förväg, (redan) förut; stundom äv. övergående i bet.: till hands l. tillstädes. Och strax .. (den helige Ande) kommer j menniskiones hierta, begynnar han til ath driffwa wt then onda vilian och begiär, som ther är til förenna och planterar en nyan wilia. OPetri 1: 49 (1526). Han wiste wel tilfore(n)na hwad the j framtijden göra skulle. SalWijsh. 19: 1 (öv. 1536). Kan ock wara nyttigt, at både widh Domkyrkiorna och Landzkyrkiorna, synnerliga ther någhot j penningar, selff, klädher etc. är tilförenne, en gång om åhret warder inuenterat. LPetri KO 48 a (1571). Hemtade kött in, hemtade smör och mujkor och kalja, / Rågande bordet med mat; men Aron den gamle i nacken / Tog hon och nödgade fram att, fast mätt tillförene, äta. Runeberg (SVS) 3: 86 (1832).
d) betecknande ställe i tidigare framförd del av muntlig l. skriftlig framställning: tidigare. GlJoh. 8: 25 (NT 1526). Här tilförrene är giffuit tilkenna, at then .. främste Orsaken til Pestilentzien, såsom til andra Siukdomer är Synden. Berchelt PestOrs. B 3 b (1589). Jag mins väl knappast om jag talt tillförne / Om mannen från S:t Mickel, gamle Törne? Runeberg (SVS) V. 3: 40 (1860).
e) (†) utan (tydlig) tidsföreställning, med särskild tanke på ordningsföljd: först (o. främst), inledningsvis; i sht ingående i vissa hälsningsformler i brev o. d. Tiil Trudh Greson paa Wolbergh Wor synnerligh Gynsth tiil förene. G1R 1: 78 (1523). Til alla Grefvar, Friherrar .. och Adelsmän .. Vår (dvs. kungens) ynnest .. tillförene. TornSp. 1799, Utm. s. 3.
3) (†) i vissa uttr.
a) giva ngn l. ngt ngt tillförne, tillerkänna ngn l. ngt förtjänst o. d., framhäva ngn l. ngt; föredra ngn l. ngt; i förb. med negerande ord äv.: inte vara underlägsen ngn l. ngt, inte vara sämre än ngn l. ngt; jfr GIVA TILLFÖRENE. The ogudhachtighe menniskior, the ther intit achta gudh och hans helga ordh, vtan gåå alt epter theras eghet sinne, och giffua sich sieluom mykit til förenne. OPetri 3: 394 (1530). Christus .. ogiller ock fördömer the phariseers gudztienst, medhan the gofvo ceremonierne allt för myckit tilförenne och latho bestå thet som ypperst var i laghen. KyrkohÅ 1904, s. 189 (1595). Sedan .. (engelsmännen) hafwa lagdt sigh på Siöfärder, hafwa the vthi Förfarenheet och Frijmodigheet vthi Siöfächtande ingen Nation .. gifwit något tilförende. Brask Pufendorf Hist. 169 (1680).
b) varda l. bliva tillförne, vinna framgång; bli överlägsen. OPetri Tb. 1: 185 (1527). Werlden menar at hon här på (dvs. på kristna människors blodsutgjutelse) skal bliffua mykit tilförenne, och göra the Christna en dråpeligh stoor skada. LPetri 3Post. 21 b (1555).
c) komma ngt tillförne, gm på förhand vidtagna åtgärder hindra ngt (skadligt l. icke önskvärt), förekomma (se FÖREKOMMA, v.1 II 5). Foruende siit högste fliit .. at komme szådane hemlige practiker tiilforenn. G1R 10: 35 (1535).
d) komma (sig) tillförne, (åter)uppnå l. komma (tillbaka) till ett tidigare l. förutvarande stadium; refl. äv.: komma sig (se KOMMA, v. II 5). Wij .. untt eder (dvs. Strängnäs branddrabbade invånare) frihet på eders årlige skatt i sex åår, innen tess förhoppes oss at j kommer eder tilförende igen. G1R 10: 298 (1535). The nybyggie som alrede opå .. (ek- o. bokskogar) vpbygde äre, skole nidriffues .. opå thet ath skogerne kunne tess bättre kome tilförenne igen. G1R 12: 23 (1538). G1R 16: 317 (1544).
e) vara tillförne av l. på ngt, ha nytta l. glädje l. fördel av ngt, vara betjänt av ngt. Judarna, hwilke medan the ingen troo hadhe, woro ther slett intet tilförenne på, at the .. (Kristus) sågho och hörde. LPetri 3Post. 14 a (1555). Fast j än hade mykit .. (guld o. silver), hwad woren j ther aff tilförenne? LPetri 3Post. 111 b (1555).
Spoiler title
Spoiler content