(†) som man kan lita på l. ha förtroende för; tillförlitlig, pålitlig, i sht dels om person: hederlig l. rättskaffens, dels om meddelande l. dokument o. d.: på vars sanningsenlighet l. riktighet man kan lita. Att man wid Regementet ingen tilliteligare effterrättelse hafwer huru wida denna Ryttare (osv.). VDAkt. 1715, nr 293. Tilliteligit manskap. 2RA 3: 506(1731; läst i orig.). I brist af tilliteliga documenter måste de förtigas. Wettersten Forssa 103(c. 1750). Boëthius Sedel. 213(1807).
