om sporadisk l. tillfällig l. stadigvarande vistelse; vanl. konkret(are): uppehållsort; tillflyktsort; hemvist; äv.: tillhåll (se d. o. 2) l. gömställe; särsk. med rumsadverbiell bestämning, dels i uttr. ha sin tillvist, dels i uttr. ta sin tillvist, ta sin tillflykt; förr äv. i sådana uttr. som hus och tillvist. Thätta konungerike .. uthi hwilket I ider hus och tillwist hafwe. RA I. 4: 533(1598). Någhra mijler ther ifrån .. ligger ett annat förfallit hws .. tijt folket .. pläga fly och haffua sitt tilwist, när then Grimske Tattaren förwäntande är. Petreius Beskr. 1: 39(1614). Han (är) rymbder här af landet, så att .. Jacob Langz erfvingar icke hafue rätteligen kunnet förfare, hvarest han sin tillvist eller nidsätt tagit hadhe. AOxenstierna 2: 379(1620). Tå Konung Gustaff thet förnam, huru the vproriske Småläningar hadhe sitt tilwist i Blekingh .. Så lät (osv.). Tegel G1 2: 151(1622). Gudh (har) giffwidt Befalning .. at the som mz then Besmittelighe Siwkdomen Spetelskan woro bekaijadhe, skulle Boo allena, haffwa theras Tilwist vthan om Läghret. Paulinus Gothus Pest. 47 b(1623). Här (i denna del av Peru) är Hufwud- och störste Handels-staden belägen, ther the förnämbligaste Betiänte .. uthi Landet hafwa sitt Säthe och Tillwist. Amer. 40(1675). Eller också hålla pojkarne (vid Lundsbergs skola) till i samlingssalen till det hem, där de ha sin tillvist, och ägna sig där åt musik, läsning, schackspel och andra tidsfördrif. SDS 1919, nr 142, s. 8.— särsk. (†) oeg., om sak i uttr. ha sitt tillvist, ha sin plats, befinna sig. Baak til vpwärmes .. (magen) aff thet warma Blodhet som i Ryggådren sitt tilwist hafwer. Palmchron SundhSp. C 8 a(1642).
