SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2005  
TINGERA tiŋge4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(tingera 1611 osv. tinguera 1710)
Etymologi
[jfr d. tingere, t. tingieren, ävensom eng. tinge, fr. teindre; av lat. tingere, fukta, indränka, färga; etymologiskt identiskt med gr. τέγγειν, väta, fukta; sannol. till den rot som äv. föreligger i DUNGA, v., o. t. tunken, doppa, väta. — Jfr TEINT, TINKTUR, TINTA]
1) (numera bl. i fackspr.) i fråga om (hos växt l. mineral l. djur förekommande) färgämne l. om färglösning (innehållande sådant färgämne): (ha förmåga att) ge (ngt) viss färg l. färgnyans; färga; tona. UHiärne 1Anl. E 1 b (1694). Robert Boyle har .. försökt, huru mycket papper han kunde måla med så mycket Cochenille-färg som kan rymmas uti et nötskahl, och funnit at det tingerat så mycket watn, at han dermed öfwermålat 1000 arck. Triewald Förel. 1: 8 (1728, 1735). Linkläder färgade .. (havstången) intet, men om eller på hwad sätt han tingerar ullgarn, är ei försökt. Linné Öl. 110 (1745). När .. järn går in uti glas, tingeras det i den ordning, som det varder alt mera utspädt, såsom med Svart, Brun, Grön .. och Blå Färg. Garney Masmäst. 170 (1791). Lindskog (1997). — särsk. (numera föga br.) bildl.: ge (ngt) en viss prägel l. anstrykning (av ngt), färglägga (se d. o. 2). Thorild (SVS) 2: 38 (1784). Tingera sin medelmåtta, med en viss galenskap. Leopold 3: 416 (1792, 1816). Nu tingerade en sentimental naturkärlek tonen i alla hans stycken. SvLitTidn. 1820, sp. 159. Johanson Stärbh. 105 (1946).
2) (†) i p. pf. i adjektivisk anv.: som i sig själv äger viss färg, färgad. Polhem Brev 33 (1710). Blå Saphir är så väl, som andre Ceilonske tingerade stenar, mogen eller omogen i åtskillige grader, det är, mer eller mindre högblå. VetAH 1784, s. 74. Berzelius Brev 8: 56 (1818).
3) (numera bl. i skildring av ä. förh.) med avs. på metall: omvandla; förädla. Månge i thenne dagh kunna efter kånsten, förhöiya, tingera, förbättra och smidighare göra ringa gull, thet Naturen i hete land sielf göra kan. Forsius Phys. 177 (1611). Möjligheten att tingera järn till koppar. Lindroth Gruvbrytn. 2: 292 (1955).
Spoiler title
Spoiler content