TOPE tå4pe, äv. 32, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. tope; av hindi tōp, sannol. av prakrit l. pali thūpa, av find. stūpah (se STUPA, sbst.3)]
(numera föga br.) i fråga om utländska förh.: stupa (se STUPA, sbst.3). Topen är intet annat än en enkel tumulus, den ursprungligaste form vi känna för minnesvårdar. Upmark Lübke 66 (1871). Toper, enkla grafkullar, i hvilka Buddas och hans förnämsta lärjungars stoft förvarades. Eichhorn KonstH 11 (1881). Kupolbyggnaden är typisk för toper. Wrangel ByggnH 6 (1904). 2NF 20: 1238 (1914).
SAOB
