[liksom t., eng. toque av fr. toque, liksom it. tocca av sp. toca, huva, slöja, smalbrättig damhatt, samma ord som port. touca, om (kvinnlig) huvudbonad, av ovisst ursprung]
(i sht förr) om liten, åtsittande damhatt utan brätte, vanl. av sammet l. filt o. d. 1Saml. 7–9: 287(1777). Hufvudbonader (Toques) af svart sammet med en bandeau kantad med guldsnören. KonstNyhMag. 2: 28(1820). Han såg hennes ansikte under toquen, blekt och hjälplöst, obarmhärtigt naket. Krusenstjerna Pahlen 2: 262(1930). (Vid inbjudan) strömmade Claire in i en vit sommarkappa och en guldskimrande tocque. Siwertz Androm. 104(1964). — jfr SAMMETS-TOQUE.
SAOB
