TRANSPLANTAT tran1splanta4t, n.; best. -et; pl. =.
i sht kir. handlingen att transplantera; i sht konkret: organ l. vävnad för transplantation l. transplanterat organ osv. LbKir. 1: 543 (1920). Efter en observationstid på 15 månader underkastades transplantaten (i kärlbankerna) en ingående mikroskopisk undersökning. ST(A) 5 ⁄ 11 1952, s. 2. Transplantat livsavgörande vid en del sjukdomstillstånd. SvD(A) 5 ⁄ 12 1957, s. 17. De första lyckade operationerna på människor med svåra nervskador med hjälp av transplantat från avlidna personer rapporteras i dag. SDS 19 ⁄ 4 1963, s. 3. DinMun 87 (1987; om tand). —
