TROKANTER trokan4ter l. trω-, r. l. m.; best. -n.
Etymologi
[jfr eng., fr., nylat. trochanter; ytterst av gr. τροχαντήρ, höftkula, löpare, till τρέχειν, springa (se TROKÉ)]
anat. (ss. muskelfäste tjänande) knölformigt utskott på lårbenets övre del; äv. (entomol.): lårring. Fötterna (hos steklar) hafva 5 odelade fotleder och emellan höfterna och låret träffas hos alla en 1- eller 2-ledad lårring (trochanter). Rebau NatH 1: 624 (1879). Trochantern fixeras i läge med mjukdelssuturer. SvLäkT 1935, s. 1109.
