[av t. tutel, av lat. tutela, försorg, vård, beskydd, till p. pf.-stammen tut- av tueri, skydda, vårda, av ovisst ursprung. — Jfr TUTOR]
(†) beskydd, tillsyn; särsk.: förmyndarskap. Wore och någon af mijne sönner, sedan de förmyndares tutel befrijede ähre, vthi saken allerede impatroneret .. då skole (osv.). Annerstedt UUH Bih. 1: 199(1622). Barnen hade modren recommenderat vthi Borgarens Wellförstondig Måns Brinkz Tutel och omwårdna. BoupptSthm 29 ⁄ 3 1659. Emot den(n)a höga gunst, önskar jag innerl:n öf:r wårt höga Biskopzhuus all prosperité under gudz Tutel. VDAkt. 1717, nr 321. Ekbohrn(1936).
SAOB
