publicerad: 2011
UNDGÄNGLIG un3d~jäŋ2lig, förr äv. UNDGÄNGELIG, adj.
Ordformer
(um- 1731–1822. und- c. 1755 osv. -gäng- 1911 osv. -gänge- (-giä-) 1731–1822)
Etymologi
(numera bl. tillf.) som kan avvaras, umbärlig; motsatt: oundgänglig (se d. o. 2). SedolärMercur. 3: nr 3, s. 7 (1731). Härigenom är dock ej sagt, som wore Cavalleriet umgängeligt. Wrangel Tact. 2 (1752). En undgänglig film som gick häromåret. SvD 21/7 1984, s. 14.
Spoiler title
Spoiler content