[eg. p. pf. av upp-bringa (jfr d. o. 2); jfr äv. t. aufgebracht, p. pf. av aufbringen; formen -bragd sannol. uppkommen gm anslutning till p. adj. på -d]
förargad l. uppretad l. upprörd o. d. Sahlstedt(1773). Den friske glade gossen blev .. både vred och uppbragt. Collinder Kalev. 104(1948). Jag fick paniknoja och körde därifrån. Jag var riktigt uppbragd. Expressen 11/3 2006, s. 12.
Avledn.: UPPBRAGTHET, äv. UPPBRAGDHET, r. l. f. om förhållandet att vara uppbragt. SAOL(1950). Under .. kommunalrådets polerade, vänligt tillmötesgående yta finns en tydlig trötthet, vrede och uppbragdhet. DN 24/6 2002, s. A11.
