(verr- (w-) 1526–1701. värr- (w-) 1559–1764. -a 1619–1736. -as 1526–1764)
Etymologi
[fsv. värra, värras; avledn. av VÄRRE. — Jfr FÖRVÄRRA]
(†) ss. dep.: bli värre l. sämre, förvärras l. försämras; särsk. dels (o. i sht) om ngt abstrakt (ss. tillstånd l. omständighet), dels om person med tanke på kroppsligt l. mentalt tillstånd; äv. dels opers., dels i uttr. till värring(s) (ofta i förb. med uttr. till bättring(s) (jfr BÄTTRING 1 a)), till det sämre; äv. tr., med avs. på ngt konkret: låta förfalla. Effther thet han såågh ath ther wart inghen bätring vpå, vtan dagh fråå dagh werradhes, läät han gåå floodhena öffwer heela werldenna. OPetri 1: 10(1526). Att de effter Lagh holle medh Bönderne Husesyyn, huru de bygge och bruke deres Heman .. på dedh man således kan see, huem som sitt heman förbättrer eller wärrer. LReg. 129(1619). Ok werras mehr ok mehr wår långa Lijfs-tids Lopp. Lucidor (SVS) 1: 236(1672). Dher slijkt bÿte skulle gå för sigh, måtte det skee kyrkioherden till bättringh och eij till wärring. VDAkt. 1682, nr 129. Abraham Haraldson j Fiskestadh, som afwita (dvs. från vettet) och Fånuth en tijdh warit, och .. d(a)gel(ig) dags beklageligen således werras och jcke bätras. VDAkt. 1702, nr 39(1701). Då sade Kong Siggeir, at han wille resa hem, och ei bida där till des wäderleken wärrades. Björner Vols. 8(1737). Med tiden började saken wärras; wid utmyntningen försökte man åtskilliga sätt, och mästa afseendet war stält på en snar och slem winning. SvSaml. 2: 23(1764).
SAOB
