[liksom d. vacere, vakere, fr. vaquer av lat. vacare, stå l. vara fri, ledig, tom; jfr eng. vacate. — Jfr VAKANTo. VAKUUM]
(†) om tjänst (se d. o. 1 d) l. ämbete l. stipendium (se d. o. 2) o. d.: vara l. bli vakant l. ledig; stå obesatt. G1R 8: 277(1533). (Det beslöts) att han skal få förb:de stipendium aldraförst antingen nu något rum inter theologos (dvs. bland teologer) vacerade, eller först som nogot tomt bliffuer. UUKonsP 2: 8(1637). Och såssom ett ställe här vthi E. K. M:ts håfrätt vacerar (osv.). Schück VittA 1: 168(i handl. fr. 1647). (Han) begärar nu komma till nogon lägenheet, som nu vaserar, wpräknandes pastoraterna. ConsEcclAboP 119(1658). Dhe Stipendiater som .. komma fort i studierne vil H:s Excellens .. recommendera till tienster i Riket, när något vacerar. Rudbeck d. ä. Bref 15(1662). Sammaledes har Domherren i Skara .. qwitterat 100 mark penningar för vacerande Domprobsts-sysslan. Lagerbring 1Hist. 3: 342(1776). Porthan BrCalonius 12(1793).
