[sammandragning av uttr. vad befalls (se VAD, pron. osv. I 1 f α, BEFALLA, v.1 6)]
(vard., i sht ngt arkaiserande l. skämts.) ss. uttryck för förvåning (o. negativ värdering av l. förfäran l. upprördhet o. d. över det man förvånas av) (jfr VAD, pron. osv. II 2); i sht förr äv. omedelbart anslutande sig till föregående yttrande, för att ange detta ss. pockande på (tveklös) tillmötesgående reaktion, särsk. på att man välvilligt jakar underställande fråga. Edgren Lifv. 4: 34(1886). Får ja bjuda opp söta fröken till första valsen, hvafalles? Strix 1897, nr 36, s. 3. Vafalls? .. Är hyran ej betald? Bergman Patr. 10(1928). Två hedervärda barnboksmakare, med varsin lång meritlista, men vafalls? Är det den nya, beskedliga barnboken jag läser? Expressen 26/4 2010, s. 7.
