(vat (hw-, w-, -aa-) 1691–1935. vater (hw-, w-) 1579–1774)
Etymologi
[sv. dial. vat; jfr fvn. hvatr, snäll, modig, skarp (nyisl. hvatur, nor. nn. kvat), fsax. hwat, mlt. watich, fht. (h)waz, skarp, häftig, feng. hwæt, meng. what; till den stam som äv. föreligger i VASS, adj. — Jfr KAVAT]
(†) duktig l. rask l. munter o. d. Skarp, hefftigh, hwater. VarRerV 65 b(1579). Den Klooke och Waate Föda den Late. Riddermarck Alm. 1691, s. 21. När .. (bönderna) skulle åka hem (från staden), då lade de sig på rygg i spjälahäcken, och så blev det kappkörning utav, för de satte en ära i att ha den likste .. och vataste .. oxen. Levander Landsv. 210(1935).
SAOB
