SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VERIFIKAT vær1ifika4t l. ver1-, n.; best. -et; pl. = ((†) -er VDAkt. 1766, nr 467, Cannelin (1939)).
Ordformer
(förr äv. -c-)
Etymologi
[av mlat. verificatis, till verificare (se VERIFIERA)]
handling (se d. o. 10) som verifierar ngt, verifikation (se d. o. 2). Med sanning enlige påminnelser och Verificater. VDAkt. 1766, nr 467. Hvilket han alt med vittnen och andre verificater bestyrckte. HA 8: 158 (1820). Visst vet jag .. att kvitton och andra verifikat skall sparas precis som förr. Men de var helt enkelt försvunna. Hufvudstadsbl. 8/6 2000, s. 9.
Spoiler title
Spoiler content