(vingt-et-un 1920. vingt-un (w-) 1774–1891; äv. skrivet utan bindestreck)
Etymologi
[av fr. vingt-(et-)un, ssg av vingt, av lat. viginti, tjugo, till en rot med bet.: tjugo (o. et, och, av lat. et, till en rot med bet.: därutöver) o. un, av lat. unus, en (se EN, räkn. osv.); benämningen beror sannol. på att 21 är ett betydelsefullt (o. avgörande) poängtal i spelet. — Jfr CENT-UN]
(†) om kortspelet tjugoett; äv. om hand (se d. o. 3 h γ) i detta spel med poängvärdet tjugoett, särsk. i sådana uttr. som äkta l. oäkta vingt-un. Denna veckan har här varit mycket främmande; man har druckit vin och spelt vingt-un. Kellgren (SVS) 6: 29(1774). Finner .. (bankören), att han har ett äss och en .. tia, så kallas detta äkta vingt-un, och han lägger i detta fall upp sina kort. Lindskog Spelb. 249(1847). Köper .. (bankören) 21, hvilket kallas ett oäkta wingt-un, så måste hvar och en .. till honom betala sin utsats dubbelt. Lindskog Spelb. 250(1847). Sen brukade man börja med whist eller bridge, som just blivit modernt, för att småningom övergå till écarté eller vingt-et-un. Siwertz Sel. 2: 18(1920).
