[av lat. vitiare, till vitium, fel, brist, skada (se VITIÖS)]
(†) förändra (ngt) till det sämre; skämma l. fördärva. En Saak, den E. K. M:tz .. goda Nampn och Existimation intet lijtet vitierar. HSH 25: 307(1650). Språket (i socknen) är mycket vitieradt i anseende till vocalernas ljud men ej så obegripeligt som längre norr och wäster. SockenbeskrHäls. 37(c. 1790).
SAOB
