(†) om person: som till sin läggning är vred l. ondsint l. snarstucken l. som (ofta) visar l. uttrycker vrede; äv. dels i överförd anv. (särsk. om ord l. sinnelag): vredgad, dels substantiverat. En wredsam man kommer trätto åstad. SalOrdspr. 15: 18(öv. 1536). Wedh Biörnen lijknas alle grymme, wredsamme och kraftighe. Forsius Phys. 267(1611). (Greven) vttgiöt en hoop förtreetlige wredsamme ord och affecter. RARP 3: 219(1642). Efter hr. præses så wredsampt och obilligen mig angreep. Schück VittA 2: 131(i handl. fr. 1672). Wille och elliest Ekeflycht öfwertyga Utter och Lundius, att dhe förr warit wredsamme, effter dhe öfwerfallit een miölnaredrängh. UUKonsP 18: 361(1687). Hans fylleri, swordom och wred sam(m)a sinnelag. VDAkt. 1783, nr 38.Björkman(1889).
Avledn. (†): VREDSAMHET, r. l. f. egenskapen att vara benägen till ilska l. vrede; äv. liktydigt med: vrede. Linc. Rr 4 b(1640). Haar tu medh tin högfärd leda / Vpwäckt Herrans wredsamhet; / Medh sann bättring giör tigh reda: / Lär af Jesu ödmiukhet. Ps. 1695, 279: 6. Synden lådar ännu wid osz, såsom högfärd, girighet, wredsamhet, och annat sådant mer. Borg Luther 1: 447(1753). Ahlman o. Forsman(1885). —
VREDSAMLIGEN l. VREDSAMLIGA, adv. (-liga 1640–1734. -ligen 1626–1788) vredgat l. i vredesmod; jfr vredeligen. Thetta .. taal togh K. Philippus så wredsamligen vp, at (osv.). Schroderus Liv. 449(1626). Sedan drog Studfus sitt Swärd uthur ballian hastigt och wredsamligen. Peringskiöld Wilk. 84(1715). Widegren(1788).
SAOB
