[till Wulfila (äv. skrivet ulfilas), namnet på en visigotisk biskop (c. 311–383)]
som härstammar från l. hör samman med l. utmärker Wulfila (den visigotiska biskop som anses ha översatt Bibeln till gotiska (på 300-talet) o. därvid skapat det gotiska alfabetet); i sht i fråga om skrivtecken l. skrift. Förändringen (av runtecknet fe) tillhör Ulfilanska och Anglosaxiska alfabeterna. Sjöborg NordFornälsk. 1: 14(1822). Då jag .. började läsa den Ulfilanska texten, antog jag .. att ai och au skulle ljuda diftongiskt såsom aj och au. Kindblad XXVIII(1840). Ingenstädes har man funnit ett språk, som så mycket närmar sig det ulfilanska, som det de urnordiska runstenarne förvarat åt efterverlden. Uppström GotBidr. 1(1868). Af denna wulfilanska öfversättning är till våra dagar ingenting bevaradt under Wulfilas namn; men det kan icke lida det ringaste tvifvel, att ju till Wulfilas verk höra de fragment af en anonym gotisk bibelöfversättning, som föreligga i den s. k. Codex argenteus. 2NF 32: 1196(1921). De ulfilanska bokstäverna. ANF 65: 140(1950).
