ZECHSTEIN tseɟ3~sta͡j2n l. med mer l. mindre genuint tyskt uttal, r.; best. -en; förr äv. ZECHSTEN, sbst. oböjl., r. l. m.
Ordformer
(-stein 1922 osv. (: zechsteinsbildningen). -sten 1828–1928)
Etymologi
[liksom eng. zechstein av t. zechstein, ssg med stein (se STEN); förleden av omdiskuterat ursprung]
geol. om en (i norra Tyskland, Polen o. nordöstra England förekommande) kalkstensformation från den yngre permiska perioden; äv. (o. numera i sht) om denna geologiska period. JernkA 1828, Bih. s. 12. På kopparskiffern följer zechstenen, en lerhaltig tunnskiffrig kalksten af vanligen 5–10, undantagsvis 30 meters mägtighet. Nathorst JordH 743 (1893). BonnierKL (1928; om perioden).
SAOB
