[jft t. zikkur(r)at, eng. zikkurat, ziggurat, fr. zigg(o)urat; ytterst av assyr. (akkadiska) ziqquratu, höjd, (bergs)topp, tornspira m. m., av zaqaru, vara hög]
(i fackspr.) om för det forntida Mesopotamien kännetecknande (typ av) tempelbyggnad i form av en terrasserad pyramid (vanl. murad av tegel o. försedd med branta utanpåliggande trappor o.) med ett mindre utrymme för tillbedjan o. d. högst upp. Detta tempel (var) hvad babylonierna kallade en zikurat .. en pyramid i afsatser. UVTF 12: 91(1875). Bredvid templen brukade man bygga en ”zikkurrat”, som vanligen tycks ha varit fyrsidig och uppåt smalnande. Munthe IslamK 22(1929). Förebilden till det s. k. Babels torn kan ha varit ziqquraten Etemenanki i Babylon. NE(1996).
