publicerad: 2021
ÅBEROPA å3~berω2pa, v. -ade. vbalsbst. -AN (†, VDAkt. 1736, nr 11, Sköld Fichte 126 (1914)), -ANDE, -ELSE (†, Ekblad (1764)), -NING (numera bl. tillf., Brunkman SvGr. 60 (1767) osv.). (förr äv. särskrivet)
Etymologi
1) anropa l. åkalla l. vädja till (ngn l. ngt); förr äv. i liktydig refl. anv. Ekblad (1764). Spar, at åberopa dig / Din Kungs rättrådighet. Adlerbeth Skald.1: 106 (1797). Ni är för många i er jämmerdal / som åberopat mig som vän i vått / och torrt och under knäfall på ett golv / sett mig som räddningsplanka. Gullberg Terzin. 25 (1958). Operans öppningsscen där ouvertyren .. övergår i en åskstorm där Iphigénie åberopar gudarna. DN 30/7 1990, s. B1.
2) med avs. på vittne (i rättssak): anmoda att infinna sig, kalla (se KALLA, v. I 2); äv. (o. numera i sht): kalla o. anföra ss. stöd (jfr 3); förr äv. i liktydig refl. anv. Ej (må) the (vittna), som i .. skyldskap, eller .. swågerlag med enthera af sakägarna äro, .. ehwad the åberopas at witna mot eller med. RB 17: 7 (Lag 1734). Åberopande sig pigan såsom vittne härutinnan Secreteraren Pose och vice Krigsfiscalen Nobelius. HH XXXII. 2: 209 (1782). 33-åringen kunde .. åberopa vittnen som styrkte hans version. ÖgCorr. 2/10 2018, s. 6.
3) [utvecklat ur 2] hänvisa till l. anföra (ngt) ss. stöd (se STÖD, sbst.1 4 slutet) l. bevis l. försvar (för ngt); särsk. i fråga om att motivera l. försvara åsikt l. hållning l. handling o. d.; äv. med avs. på person, särsk.: anföra ss. auktoritet; äv. allmännare: hänvisa till (ngt); äv. refl., särsk. (o. numera företrädesvis) med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av på (se a); jfr BEROPA 8 b. Försvarsadvokaten åberopade nytt bevismaterial. Miljöorganisationen åberopade samstämmiga forskningsresultat. Lind 2: 8 (1738). Å alla större utgifter åligger det Kyrkans Föreståndare at taga qwittance, och det samma wid afföringen med Numer åberopa. Wallquist EcclSaml. 1–4: 280 (1788). Fem .. bref från Gyldenstolpe, som åberopades under processen mot Armfelt, intogos icke i protokollet. Tegnér Armfelt 2: 173 (1884). Nya testamentet låter tolka sig på olika sätt. Katoliker, lutheraner och andra åberopa det emot hvarandra. Rydberg Vap. 89 (1891). (Kant) hör också till den kategori av store män, som ständigt åberopas och citeras, men vilka i vida högre grad äro föremål för beundran än för verklig förståelse. Landtman Kant 107 (1923). Åberopande eder skrivelse av den 17 ds ber vi få meddela, att TCO med Statstjänarkartellen och Statstjänstemännens Riksförbund redan överlagt om de i eder skrivelse omnämnda förhandlingarna. DN(A) 29/1 1953, s. 15. Åklagaren (kunde) åberopa flera geografiska kopplingar mellan herr Karlsson .. och offren. Jonasson Hundraår. 195 (2009). — särsk.
a) refl., med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av på. Lindfors (1824). Känslan är .. en företeelse, till hvars förklarande vi .. äro tvungna att åberopa oss på sjelfva det psykiska realas natur att förhålla sig så och icke annorlunda. Rein Psyk. 2: 239 (1891). Hur argumenterar man alls mot dem som åberopar sig på Gud och de heliga skrifterna? AB 5/7 1994, s. 4.
b) i fråga om stöd för rättighet l. anspråk o. d.: stödja sina anspråk på l. begära l. kräva att erforderlig hänsyn tas till (ngt, särsk. lag l. avtal l. hävd o. d.); jfr BEROPA 8 a. Patienten åberopade vårdgarantin. Telefonförsäljaren åberopade ett muntligt avtal. Thet .. befinnes, at then praxis som Borgmästare och Råd i Stockholm uti thetta fall sig å beropa, uti andra Städer icke är allmänt brukelig. Schmedeman Just. 1455 (1696). Ingen ting hade paszat sig bättre i så fatta omständigheter, än at åberopa sig den faststälda Successions-Lagen. Lagerbring 1Hist. 2: 217 (1773). Grefve Fersen (fortsatte) att åberopa sig den rätt, som tillhör hvar svensk man att ej dömas ohörd. Adlerbeth Ant. 1: 87 (c. 1792). Den som vill åberopa europakonventionens fri- och rättigheter bör .. vända sig till Europakommissionen i Strasbourg. Küng HbRätt 136 (1989).
c) i fråga om undanflykt l. ursäkt o. d. för ngt. Mordbrännaren åberopade tillfällig sinnesförvirring. Utan at äldre wanor och bruk måga, til ursäkt för efterlåtenhet och försummelse åberopas. CivInstr. 247 (1799). Till min ursäkt vill jag åberopa tre skäl eller omständigheter. De Geer Bergsl. 7 (1951).
d) i fråga om önskan l. krav att få räkna sig ngt till godo l. till förtjänst l. beröm o. d.; jfr BEROPA 8 c. Missförståndet 8 (1740). Åberopa dig de tjenster du gjordt Staten, mig, och Folket. Eurén Kotzebue Cora 126 (1794). Många själar stanna i skärselden flera år, om de ej kunna åberopa tidigare goda gärningar. Arv 1946, s. 46.
Avledn. (numera bl. tillf.): ÅBEROPBAR, adj. som är möjlig att åberopa; särsk. till 2, 3. Brist på åberopbara vittnen. Pripp Reck-Malleczewen FruEx. 143 (1920). Ansökan med uppgift om tidigaste tillträdesdag och åberopbara meriter samt löneanspråk. DN 11/4 1972, s. 17.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content