[fsv. astunda; jfr fd. astunde (d. åstunde), fvn. ástunda; ssg av Å, prep. o. adv.2, o. STUNDA, v. — Jfr ÅSTUNDELIG]
(intensivt) önska att komma i besittning av l. uppnå (ngt) l. önska att (ngt) ska ske o. d.; trakta l. längta l. hysa begär efter l. åtrå (ngt l. ngn); förr särsk. med obj. som utgörs av inf. utan inf.-märke; förr äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av efter l. till; jfr STUNDA, v. 9, 10. G1R 1: 122(1523). Paa thet ath fremmandhe herrar icke schula haffua tiilfelle ath aasthwndha tiil riichit. G1R 3: 22(1526). Jagh önskade icke allenast, wthan och högeligen åstundade, kun(n)e några medel hafwa på ett åhr eller tu. VDAkt. 1666, nr 233. Ja, Gud .. injagade omliggiande riken ena sådana rädzlo; at ingen åstundade effter theras land. Swedberg Schibb. a 3 b(1716). Den afsigt, uti hvilken folket åstundar se en konung öfver sig, efter lag regerande och icke efter godtycko. Höpken 2: 218(1756). (Sarving) lägges med täta slag emot tåten .. ; härmed continueras med flera Sarfvingar, så långt man åstundar. FSjöbohm Sjöm. 24(1791). Hon hade icke mod, icke hjärta att säga rent ut, hvad hon inom sig så djupt åstundade. Idun 1890, s. 355. Barnpubliken .. enas i en samfälld glädjesuck då Tobias äntligen får sin hett åstundade hund. SvD 29/1 2019, s. 21.
Avledn.: ÅSTUNDELIG, adj. (äv. -gh) [fsv. astundeliker] (†) som är föremål för ngns åstundan, önskad l. efterlängtad. Linc.(1640). Hwad som til en högst åstundelig Freds erhållande oumgängeligen wara måtte. Stiernman Com. 6: 291(1716). VDAkt. 1731, nr 451.
SAOB
