SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2023  
ÖSTERBOTTNING ös3ter~bot2niŋ, förr äv. ÖSTERBOTTNINGE, m.//ig.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(österbottning (-otn-) 1745 osv. österbottninge (-otn-) 17591833. österbottningen (-otn-), sg. best. 1746 osv.)
Etymologi
[avledn. av landskapsnamnet ÖSTERBOTTEN]
person som bor i l. kommer från Österbotten. Juslenius 24 (1745). At utom Biskopen D. Mennander, som är Österbotninge, äro 7 Professorer (vid Åbo universitet) Finnar och 5 Svenskar. HA 9: 67 (1759). Ej på långt när så gästfri som Österbottningen. Choræus Bref 70 (1800). Att fler österbottningar kan skickas för sjukvård till Umeå. VästerbK 15/12 2016, s. 18.
Spoiler title
Spoiler content