SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
AVAR ava4r, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jr t. awaren, pl., fr. avars, pl.]
1) individ af ett med hunner o. bulgarer nära besläktadt folk af ural-altaisk stam, hvilket i midten af 500-talet bosatte sig i det nuvarande Ungern o. kringliggande land. The Awarers Krijgszöfwerste. Schroderus Osiander 2: 463 (1635). Dalin Hist. 1: 313 (1747). Avaren Helmold. Fahlcrantz 1: 197 (1842, 1863). Uti åtta under loppet af åren 791—799 företagna mödosamma fälttåg tillintetgjordes Avarernas makt så fullständigt, att deras namn snart härefter försvinner ur historien. Wallis Verldshist. 3: 149 (1877).
2) individ af en viss folkstam i Kaukasus. Palmblad Handb. pol. geogr. 79 (1826). Främst bland (Dagistans folk) .. stå avarerna, som ega ett skriftspråk, hvartill de lånat alfabetet från araberna; från dessa avarer ha ledarne för alla stora folkrörelser i Kaukasus utgått. Hildebrand Hellwald Jorden 2: 421 (1878). NF 8: 534 (1884). Därs. 19: 466 (1896).
Ssg (till 1): AVAR-KAN03~2. Avarkhanens konungaborg. Wallis Verldshist. 3: 149 (1877).
Spoiler title
Spoiler content