[sannol. på litterär väg inkommet från utlandet; jfr t. bah, pah, eng. bah, förmodligen af fr. bah (samtliga orden med långt a-ljud)]
(mindre br., nästan bl. i bokspr.) ss. uttr. för känslor af ringaktning l. sorglöshet, för önskan att slå bort en fråga l. invändning: ah! asch! åh l. ah prat! skräp! strunt! Ba! nog får Spanioren alltid vara i fred. Kexél 1: 44(1776). Min Gud, .. / Om Herrn fick se Er här! .. (Svar:) Bah! känner han mig då? Leopold 1: 250(1808, 1814). Bah, idel griller! Stagnelius 1: 208 (1822?). Men skammen af bestraffningen? .. (Svar:) Bah! Usla fördomar, ingen ting annat! Crusenstolpe Mor. 4: 215(1841). (Han) slog det undan med ett: bah! Nyblom Hum. 85(1874, 1883). ”Bah”, skrattade främlingen och vände sig om. Benedictsson Folkl. 127(1887). jfr: Ah bah! Almqvist A. May 36 (1838; se under AH I 4).
Anm. En tillfällig, verbal bildning af d. o. är baha i följ. ex.: ”Åh! Bah!” svarade baron flegmatiskt .. (Svar:) ”Åha mig hit, och baha mig dit!” Bremer Nina 321(1835).
