[sannol. af ett mnt. *bevremede l., med anslutning i formellt afs. till FRÄMMAD,af ä. t. befremd (jfr: dieses liesz sich bemelter legat sehr befrembd fürkommen), hvilket möjl. bildats af fremd under inflytande af befremden]
(†) förvånande. Gifvendes till kenne, att eders ko:e Ma:t befremed och undorligt er, att man så venlige nu latter besöcke (dvs. vänder sig med ansökan till) eders ko:e Ma:t. RA 1: 536(1547).
