[liksom d. busseronne (-unne), nor. busserull, af nt. bus(s)erun, sjömansblus, af holl. boezeroen, kort, långärmad arbetsblus, vanl. af blårandigt bomulls- l. linnetyg, af fr. bourgeron, arbetsblus (af lärft)]
1) vidt, skjort- l. blusliknande plagg af groft bomulls- l. linnetyg, afsedt att vid osnyggt arbete användas af sjömän, i sht örlogsflottans manskap; i utvidgad anv. äfv. om plagg som i snitt erinrar om det nämnda. Nemnich Waarenlex. 87(1797). Bonden .. (drog) sommartiden .. en kolt af grof linneväf, bussaron, på öfverkroppen. MeddNordM 1901, s. 236. Blåkragen skall bäras utanpå blåskjorta, rundtröja, stortröja och bussaron. UFlott. 1: 75(1903).
Anm. till 1. Nemnich Waarenlex.(1797) o. Heinrich (1814) uppgifva för denna bet. endast pl.-form. Sannol. beror detta på sammanblandning af denna bet. med den följande.
2) (†) i pl.: för sjömän, i sht flottans manskap, afsedd dräkt, bestående af bussarong (i bet. 1) o. ett par af samma material tillverkade vida långbyxor, bussarongskläder. Rolf .. går och ser osnygg ut i sina bekiga Bousaroner. Hallman Bousar. 32(1778). Bellman 1: 237(1787). Möller(1790, 1807).
3) i pl.: till matrosernas bussarongskläder hörande vida benkläder, bussarongsbyxor; äfv. (numera mindre br.) allmännare, om mycket vida benkläder (förr äfv. om fruntimmers benkläder). Posten 1769, s. 834. Uniformen (vid Linnés exkursioner) var en liten tröija och bussaroner. Fries 2Linné 2: 8(i handl. fr. 1783). Bussaroner, Båtsmans-böxor. Orrelius(1797). OLevertin i Nornan 1889, s. 185.— jfr SIDEN-BUSSARONG.
