SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1917  
EBENHOLTS e3ben~hol2ts, vard. äv. ~hol2s, i södra Sv. o. Värml. äv. 40~1 (e´benholts .. l(äs) äbenholts Weste; ä`bnhå´lls Dalin), r. l. m. (Publ. handl. 6: 3990 (1757) osv.) l. n. (Kiöping Resa 11 (1667) osv.); best. -en l. -et; pl., i bet. olika slag av ebenholts, -er (Weste (1807), Jönsson Gagnv. 472 (1910)) l. (†) = (Sahlstedt (1773), Möller (1790)).
Ordformer
(eben- Oxenst. brefv. 11: 808 (1645: Ebenholz spegler) osv. ebben- Oxenst. brefv. 11: 762 (1640), Kiöping Resa 11 (1667). efven- Bliberg Acerra 377 (1737). äben- Rothof Hush. 702 (1762); jfr uttalet hos Weste o. Dalin. äfven- Lind (1738; under ebenholtz). iben- Sturzen-Becker 4: 58 (1862). -holts(-hål(t)z) Oxenst. brefv. 11: 747 (1640: Ebbenholtz keppar) osv. -hols (-håls) Lind (1738; under ebenholtz), Atterbom 1: 268 (1824), Dalin (1850), Cavallin (1875). -holt Oxenst. brefv. 11: 754, 762 (1640). Anm. Det är omöjligt att avgöra huruvida formen -holt möjl. ingår i ngn av de ä. ssgrna på -holts-, -hål(t)z-)
Etymologi
[av t. ebenholz, motsv. nt. ebenholt, holl. ebbenhout, av eben (se EBEN-) o. holz (se HULT); jfr sv. dial. (Finl.) ävenholt, det från nt. lånade ä. d. ebenholt o. (med anslutning till nt. ībenholt, idegran) d. ibenholt, ävensom eng. ebon, ebony. iben- är i sv. danism; ebben- motsvarar holl. ebben; övriga i formavd. anförda former torde gå tillbaka till olika, delvis icke uppvisade nt. l. holl. former]
1) [jfr motsv. anv. i d., nt., holl., t. o. eng.] dyrbart, hårdt, tungt samt (eg. o. i allm.) svart trä av olika i tropiska länder växande trädslag, huvudsakligen tillhörande familjen Ebenaceæ Juss., i sht om den hårda o. svarta kärnveden av Diospyros Ebenum Hiern.; äv. oeg. om trä av andra, mindre värdefulla utländska trädslag l. av vissa inhemska, ss. plommon- l. päronträd, vilket gm särskild behandling bragts att likna träet av de ovannämnda; jfr EBEN-. Äkta, falsk(t) ebenholts. Oxenst. brefv. 11: 762 (1640). (On Mauritius) bär .. Thet sköneste Ebbenhåltz som i Werlden någonsin kan finnas i största Ymnigheet. Kiöping Resa 11 (1667). Atterbom 1: 268 (1824). Altartaflan, arbetad i guld, silfver, elfenben och ebenholz. Fryxell Ber. 10: 19 (1842). Blå ebenholts kallas amarantträ och kommer .. från Sydamerika. Tysk ebenholts är svart betsadt trä af idegran. Hector Vårt husgeråd 155 (1904). — särsk. [jfr motsv. anv. i d., t. o. eng.] med avs. fäst på träets djupt svarta färg; stundom närmande sig bet.: ebenholtsfärg. Brunt med dragning åt ebenholts. Det glänsande ebenholzet af hennes hår. Kullberg Bref 2: 23 (1844). Jfr: Håret svart, som et ebenholtz. Sv. Merc. 1765, s. 235. — jfr BOMBAY-EBENHOLTS m. fl.
2) [jfr motsv. anv. i eng.] ebenholtsträd; i ssgn EBENHOLTS-SLÄKTE.
Ssgr (i allm. till 1; jfr ssgrna under EBEN-): EBENHOLTS-ARBETARE~0200. jfr EBENIST. Wikforss (1804; under ebenist).
-BETA, -BETS. snick. o. mål.
-BLANK.
-FLÖJT. De la Gard. archiv. 7: 230 (i handl. fr. 1685).
(jfr 1 slutet) -FÄRGAD. En högväxt, ebenholts-färgad qvinna. Callerholm Stowe 255 (1852).
-KÄPP.
-SKAFT. Trancherknifvar med Ebenholts skaft och silfver beslag. SP 1780, s. 220.
(2) -SLÄKTE(T). bot. släktet Diospyros Lin. (jfr ovan 1). Laurell Träd o. buskar 7 (1891).
-SPEGEL. spegel med ram av ebenholts. Oxenst. brefv. 11: 808 (1645).
(jfr 1 slutet) -SVART. Ett mera svart och glänsande hår var ej möjligt att tänka sig, det var ebenholtzsvart, det var korpsvart. Ridderstad Samvetet 1: 287 (1851).
(1 slutet) -TODDY. (vard., skämts.) (gm riklig tillsats av konjak l. rom) mörk, stark toddy. Engström Kryss. 183 (1912).
-TRON. Ehrenadler Tel. 739 (1723).
-TRÄ. ebenholts. Nordforss (1805). Det egentliga äkta, djupt svarta ebenholtsträt .. lär numera vara sällsynt. Jönsson Gagnv. 472 (1910).
(jfr 2) -TRÄD. träd av vilket erhålles ebenholts (se ovan 1); särsk. träd av ebenholtssläktet. Carlstedt Her. 1: 461 (1832).
Spoiler title
Spoiler content